September 2010

Negativa kampanjer är ett begrepp som många vill distansera sig ifrån. Trots att det inte bara är ett effektivt, utan i många fall nödvändigt verktyg för att bedriva kampanj. Här följer ett axplock av kampanjmetoder som kan klämmas in under begreppet “negativa kampanjer”:

1. Direkta attacker mot motståndare.

Det är oftast vad vi förknippar med negativa kampanjer och går ut på att misstänkliggöra eller förlöjliga motståndarna. Metoden har sina risker – går man för långt eller är finesslös kan sympatierna istället hamna på motståndarsidan. Det är också den del av negativa kampanjer som svenskar vänder sig mest emot.

2. Öka kontrasterna

Den viktigaste anledningen till att använda sig av negativa kampanjer är att påvisa skillnaderna gentemot motståndarna. Partierna ligger ofta så nära varandra i sakfrågor att det inte finns mycket utrymme för en debatt. Ett exempel ur valrörelsen är frågan om försäkringssystemet. I verkligheten skiljer det endast marginellt mellan blocken, men genom att visa på fall där enskilda drabbats av det nuvarande systemet ökar man kontrasten i bilden och får ett underlag för debatt. Socialdemokraternas arbete med att lyfta dessa fall har varit en av de enskilt absolut mest effektiva delarna i kampanjen.

3. Illustrera med motståndaren

Argumenten blir starkare om man illustrerar dem med motståndaren. Ett exempel från en lokal kampanj här i Maryland visar hur man kan misstänkliggöra en kandidat genom att koppla ihop bidrag från lobbyister med en tidigare röst:

Socialdemokraterna försökte illustrera genom att påpeka att paret Reinfeldt har fått sin skatt sänkt med 125 000 kronor på år tack vare regeringens politik (publicerades någonsin annonsen…?). Tanken var väl inte så tokig, men genomförandet var obegåvat. Bland annat eftersom de så eftertraktade medelklassväljarna genast insåg att de själva fått en procentuellt betydligt större skattesänkning än paret Reinfeldt – till och med utan att själva äga en villa i Täby. Med andra ord krävs ett visst tankearbete även när man kampanjar negativt.

4. FUD – Fear, uncertainty, and doubt

Ett säkert och effektivt kort. Genom att påpeka att vi inte vet vad som kommer att hända – skapas utrymme för att anta det värsta och en grogrund för tvivel. FUD-kampanjer kan utföras med finess och valrörelsens bästa var utan tvekan villaägarnas zombieannons:

5. Biased polls

Opinionsundersökningar har det inte varit ont om under valrörelsen. Att göra en bra undersökning är svårt – det gäller att hitta rätt urval och göra rätt viktningar för att få ett resultat som motsvarar verkligheten. Men man kan också göra tvärt om: att först bestämma vilket svar man vill ha och sedan utforma undersökningen därefter. Det är relativt enkelt att genom frågeformuleringar, svarsalternativ och ordningen av frågorna styra de som intervjuas för att på så sätt ge sken av att det finns opinion för eller emot en fråga.

Vill man fula ordentligt kan man använda sig av “push polling” och använda frågorna för att driva opinion.

- Om du visste att politiker xxx går till prostituerade, skulle du då rösta för honom?

- Va, går xxx till prostituerade?!?

- Det sa jag inte, men om du visste att han gjorde det, skulle du då rösta för honom?

Låter det osannolikt? Under primärvalen 2000 genomförde Bush-kampanjen en push poll riktad mot John McCain i South Carolina, där frågan löd: “Would you be more likely or less likely to vote for John McCain for president if you knew he had fathered an illegitimate black child?”. McCain – som kampanjade med sin dotter adopterad från Bangladesh vid sin sida – förlorade S.C. och därmed också den republikanska nomineringen.

Negativa kampanjer är alltså effektiva och nödvändiga ingredienser i en lyckad kampanj och används flitigt även i Sverige. Men de måste utföras med finess för att inte slå tillbaka.

Negativa kampanjer är ett begrepp som många vill distansera sig ifrån. Trots att det inte bara är ett effektivt, utan i många fall nödvändigt verktyg för att bedriva kampanj. Här följer ett axplock av kampanjmetoder som kan klämmas in under begreppet "negativa kampanjer": 1. Direkta attacker mot motståndare. Det är oftast vad vi förknippar med negativa kampanjer och går ut på att misstänkliggöra eller förlöjliga motståndarna. Metoden har sina risker - går man för långt eller är finesslös kan sympatierna istället hamna på motståndarsidan. Det är också den del av negativa kampanjer som svenskar vänder sig mest emot. 2. Öka kontrasterna Den viktigaste anledningen till att använda sig av negativa kampanjer är att påvisa skillnaderna gentemot motståndarna. Partierna ligger ofta så nära varandra i sakfrågor att det inte finns mycket utrymme för en debatt. Ett exempel ur valrörelsen är frågan om försäkringssystemet. I verkligheten skiljer det endast marginellt mellan blocken, men genom att visa på fall där enskilda drabbats av det nuvarande systemet ökar man kontrasten i bilden och får ett underlag för debatt. Socialdemokraternas arbete med att lyfta dessa fall har varit en av de enskilt absolut mest effektiva delarna i kampanjen. 3. Illustrera med motståndaren Argumenten blir starkare om man illustrerar dem med motståndaren. Ett exempel från en lokal kampanj här i Maryland visar hur man kan misstänkliggöra en kandidat genom att koppla ihop bidrag från lobbyister med en tidigare röst: Socialdemokraterna försökte illustrera genom att påpeka att paret Reinfeldt har fått sin skatt sänkt med 125 000 kronor på år tack vare regeringens politik (publicerades någonsin annonsen...?). Tanken var väl inte så tokig, men genomförandet var obegåvat. Bland annat eftersom de så eftertraktade medelklassväljarna genast insåg att de själva fått en procentuellt betydligt större skattesänkning än paret Reinfeldt - till och med utan att själva äga en villa i Täby. Med andra ord krävs ett visst tankearbete även när man kampanjar negativt. 4. FUD - Fear, uncertainty, and doubt Ett säkert och effektivt kort. Genom att påpeka att vi inte vet vad som kommer att hända - skapas utrymme för att anta det värsta och en grogrund för tvivel. FUD-kampanjer kan utföras med finess och valrörelsens bästa var utan tvekan villaägarnas zombieannons: 5. Biased polls Opinionsundersökningar har det inte varit ont om under valrörelsen. Att göra en bra undersökning är svårt - det gäller att hitta rätt urval och göra rätt viktningar för att få ett resultat som motsvarar verkligheten. Men man kan också göra tvärt om: att först bestämma vilket svar man vill ha och sedan utforma undersökningen därefter. Det är relativt enkelt att genom frågeformuleringar, svarsalternativ och ordningen av frågorna styra de som intervjuas för att på så sätt ge sken av att det finns opinion för eller emot en fråga. Vill man fula ordentligt kan man använda sig av "push polling" och använda frågorna för att driva opinion. - Om du visste att politiker xxx går till prostituerade, skulle du då rösta för honom? - Va, går xxx till prostituerade?!? - Det sa jag inte, men om du visste att han gjorde det, skulle du då rösta för honom? Låter det osannolikt? Under primärvalen 2000 genomförde Bush-kampanjen en push poll riktad mot John McCain i South Carolina, där frågan löd: "Would you be more likely or less likely to vote for John McCain for president if you knew he had fathered an illegitimate black child?". McCain - som kampanjade med sin dotter adopterad från Bangladesh vid sin sida - förlorade S.C. och därmed också den republikanska nomineringen. Negativa kampanjer är alltså effektiva och nödvändiga ingredienser i en lyckad kampanj och används flitigt även i Sverige. Men de måste utföras med finess för att inte slå tillbaka.

{ 2 comments }

Hemkommen från Kalifornien med massor av intryck, drygt tusen bilder som ska tas om hand och en riktigt rejäl förkylning som hade vänligheten att bryta ut först efter att Uniteds pilot satte ner 757:an på Dulles. Jag har blivit en ganska trogen United-kund, delvis för att de har en hubb på Dulles, delvis för att jag får Star Alliance-poäng och delvis för att de kör flygradiotrafiken på kanal 9 i underhållningssystemet.

Läst

Mest om valet. Det finns så mycket att det är omöjligt att välja ut en eller ett par postningar.

Skrivit

Här har jag skrivit ett småbittert inlägg över SD:s framgångar i valet. På USAVal.se har det blivit texter om den amerikanska ekonomin, gårdagens misslyckade försök att bli kvitt den bisarra “don’t ask, don’t tell“-lagstiftningen och senast en teaser om att republikanerna imorgon kommer att lägga fram en plan för vad de vill ha ut av nästa år i kongressen.

Gjort

Snörvlat och snutit mig. Och varit på ett FAA-seminarium som bland annat tog upp förändringar i reglerna när man flyger över DC. Noterar att orden deadly force användes flera gånger i beskrivningarna av vad som händer när man flyger fel och at 150 olika myndigheter har var sin heta linje till flygledarna. Men att vi inte skulle vara rädda. Neeeejdå.

Hemkommen från Kalifornien med massor av intryck, drygt tusen bilder som ska tas om hand och en riktigt rejäl förkylning som hade vänligheten att bryta ut först efter att Uniteds pilot satte ner 757:an på Dulles. Jag har blivit en ganska trogen United-kund, delvis för att de har en hubb på Dulles, delvis för att jag får Star Alliance-poäng och delvis för att de kör flygradiotrafiken på kanal 9 i underhållningssystemet. Läst Mest om valet. Det finns så mycket att det är omöjligt att välja ut en eller ett par postningar. Skrivit Här har jag skrivit ett småbittert inlägg över SD:s framgångar i valet. På USAVal.se har det blivit texter om den amerikanska ekonomin, gårdagens misslyckade försök att bli kvitt den bisarra "don't ask, don't tell"-lagstiftningen och senast en teaser om att republikanerna imorgon kommer att lägga fram en plan för vad de vill ha ut av nästa år i kongressen. Gjort Snörvlat och snutit mig. Och varit på ett FAA-seminarium som bland annat tog upp förändringar i reglerna när man flyger över DC. Noterar att orden deadly force användes flera gånger i beskrivningarna av vad som händer när man flyger fel och at 150 olika myndigheter har var sin heta linje till flygledarna. Men att vi inte skulle vara rädda. Neeeejdå.

{ 0 comments }

Det finns en hel del att skriva om valet. Men först något om Sverigedemokraterna.

5,7 % av rösterna är en enorm framgång för partiet. De kommer att få inflytande över politiken och risken är överhängande att de kommer att stanna kvar i riksdagen även efter nästa val. Till skillnad från Ny Demokrati är det nämligen en mogen partiorganisation vi ser – ett parti vars riksdagsledamöter redan har politisk erfarenhet, där de stora interna striderna redan är avklarade och ett parti som har hunnit skaffa sig betydande medievana.

Det finns säkert flera orsaker till varför man väljer att lägga sin röst på SD. Men alldeles säkert är att partiet inte på något sätt har mörkat sin politik. Ingen kan ha undgått att det handlar om att dra i nödbromsen för immigration och att försöka bli av med sådana människor som partiet uppfattar som osvenska. Man kan tycka så. Alla har rätt till sina egna åsikter.

Något man däremot inte har rätt till är att hitta på egna fakta. Och fakta ser ut så här:

Ovanstående borde vara bekant från högstadiets SO-lektioner och inte komma som en överraskning för någon: vi en åldrande befolkning. Det är i grunden positivt, för i praktiken innebär det att vi tack vare ökat välstånd och medicinska framgångar får allt längre liv. Problemet är att det blir färre och färre som betalar de skatter som finansierar pensioner och vård och omsorg för ett samhälle som kräver allt mer av det.

Eftersom vi i) inte är beredda att börja skaffa massor med barn ii) det ändå skulle ta 25 år innan de börjar betala skatt, iii) vi faktiskt tycks vara överens (även SD) om att det är en bra sak att samhället tar hand om gamla och sjuka och iv) att vi inte tror på magiska under, så finns det faktiskt inte så många sätt att fylla på med skattebetalare i pyramiden. Vi behöver invandrare. Invandrare som arbetar och trivs i Sverige.

Där har vi den riktiga välfärdsfrågan och den riktiga invandringsfrågan. Den som många faktiskt så sent som för ett år sedan trodde att valet skulle handla om. Det är en obekväm fråga för politiker, för sannolikt kommer det i slutänden att krävas en kombination av nedskärningar, ökad pensionsålder, skattehöjningar och arbetskraftsinvandring. Allt frågor som garanterat skrämmer bort väljare. Så bortsett från en trevare om ökad pensionsålder så var det tyst.

I vanliga fall har vi haft journalister som har ställt politikerna mot väggen och krävt svar om sådana här frågor. Men eftersom alla journalister var upptagna med att beställa och publicera opinionsundersökningar, så blev det liksom inget av med de där tuffa frågorna.

Nog om detta och tillbaka till att skriva om kampanjerna, för där finns massor av intressant att hämta. Stay tuned. Bilden har jag förresten snott av SCB.

Det finns en hel del att skriva om valet. Men först något om Sverigedemokraterna. 5,7 % av rösterna är en enorm framgång för partiet. De kommer att få inflytande över politiken och risken är överhängande att de kommer att stanna kvar i riksdagen även efter nästa val. Till skillnad från Ny Demokrati är det nämligen en mogen partiorganisation vi ser - ett parti vars riksdagsledamöter redan har politisk erfarenhet, där de stora interna striderna redan är avklarade och ett parti som har hunnit skaffa sig betydande medievana. Det finns säkert flera orsaker till varför man väljer att lägga sin röst på SD. Men alldeles säkert är att partiet inte på något sätt har mörkat sin politik. Ingen kan ha undgått att det handlar om att dra i nödbromsen för immigration och att försöka bli av med sådana människor som partiet uppfattar som osvenska. Man kan tycka så. Alla har rätt till sina egna åsikter. Något man däremot inte har rätt till är att hitta på egna fakta. Och fakta ser ut så här: Ovanstående borde vara bekant från högstadiets SO-lektioner och inte komma som en överraskning för någon: vi en åldrande befolkning. Det är i grunden positivt, för i praktiken innebär det att vi tack vare ökat välstånd och medicinska framgångar får allt längre liv. Problemet är att det blir färre och färre som betalar de skatter som finansierar pensioner och vård och omsorg för ett samhälle som kräver allt mer av det. Eftersom vi i) inte är beredda att börja skaffa massor med barn ii) det ändå skulle ta 25 år innan de börjar betala skatt, iii) vi faktiskt tycks vara överens (även SD) om att det är en bra sak att samhället tar hand om gamla och sjuka och iv) att vi inte tror på magiska under, så finns det faktiskt inte så många sätt att fylla på med skattebetalare i pyramiden. Vi behöver invandrare. Invandrare som arbetar och trivs i Sverige. Där har vi den riktiga välfärdsfrågan och den riktiga invandringsfrågan. Den som många faktiskt så sent som för ett år sedan trodde att valet skulle handla om. Det är en obekväm fråga för politiker, för sannolikt kommer det i slutänden att krävas en kombination av nedskärningar, ökad pensionsålder, skattehöjningar och arbetskraftsinvandring. Allt frågor som garanterat skrämmer bort väljare. Så bortsett från en trevare om ökad pensionsålder så var det tyst. I vanliga fall har vi haft journalister som har ställt politikerna mot väggen och krävt svar om sådana här frågor. Men eftersom alla journalister var upptagna med att beställa och publicera opinionsundersökningar, så blev det liksom inget av med de där tuffa frågorna. Nog om detta och tillbaka till att skriva om kampanjerna, för där finns massor av intressant att hämta. Stay tuned. Bilden har jag förresten snott av SCB.

{ 2 comments }

Jag hoppas att alla läser Kalle Linds blogg En man med ett skägg. Den är nämligen oerhört rolig. Idag handlar den dessutom om PR, eftersom Kalle har fått ett mail med förslag på vad han ska blogga om. Läs inlägget! Där står egentligen allt som behöver sägas om hur man inte ska närma sig bloggare.

Här är en repetition av det grundläggande.

• Läs bloggen innan du pitchar. Kan tyckas vara en självklarhet, men det verkar ständigt vara något som glöms bort. Att läsa är för övrigt inte detsamma som att skumma igenom de två fösta inläggen som dyker upp i sökresultaten, utan att faktiskt läsa inläggen över en längre tidsperiod och (vktigt, viktigt) kommentarerna. Egentligen är detta redan från början ett urvattnat råd, för om bloggen är viktig och du menar allvar med din närvaro i sociala medier så har du redan bloggen i din RSS-läsare.
• Undvik för allt i världen att försöka fejka ett personligt mail. Det kommer att genomskådas och det ger bara ett larvigt intryck. Om du inte har tid eller lust att skriva personligt är det kanske en dålig idé att alls pitcha.
• Förklara varför bloggaren ska skriva om din nyhet, baserat på vad bloggaren brukar skriva om. Och varför man faktiskt ber om att få ta bloggarens tid i anspråk. Ett tydligt svar på bloggarens fråga “what’s in it for me”, helt enkelt.

Slutligen kan man ju fundera på varför man sätter en konsult som avsändare för mailet, det går ju liksom på tvärs med hela grejen med sociala medier. Men den funderingen får vänta till ett annat inlägg.

Jag hoppas att alla läser Kalle Linds blogg En man med ett skägg. Den är nämligen oerhört rolig. Idag handlar den dessutom om PR, eftersom Kalle har fått ett mail med förslag på vad han ska blogga om. Läs inlägget! Där står egentligen allt som behöver sägas om hur man inte ska närma sig bloggare. Här är en repetition av det grundläggande. Läs bloggen innan du pitchar. Kan tyckas vara en självklarhet, men det verkar ständigt vara något som glöms bort. Att läsa är för övrigt inte detsamma som att skumma igenom de två fösta inläggen som dyker upp i sökresultaten, utan att faktiskt läsa inläggen över en längre tidsperiod och (vktigt, viktigt) kommentarerna. Egentligen är detta redan från början ett urvattnat råd, för om bloggen är viktig och du menar allvar med din närvaro i sociala medier så har du redan bloggen i din RSS-läsare. Undvik för allt i världen att försöka fejka ett personligt mail. Det kommer att genomskådas och det ger bara ett larvigt intryck. Om du inte har tid eller lust att skriva personligt är det kanske en dålig idé att alls pitcha. Förklara varför bloggaren ska skriva om din nyhet, baserat på vad bloggaren brukar skriva om. Och varför man faktiskt ber om att få ta bloggarens tid i anspråk. Ett tydligt svar på bloggarens fråga "what's in it for me", helt enkelt. Slutligen kan man ju fundera på varför man sätter en konsult som avsändare för mailet, det går ju liksom på tvärs med hela grejen med sociala medier. Men den funderingen får vänta till ett annat inlägg.

{ 0 comments }