Tre gånger krishantering: BP

Tre kriser. Tre sätt att hantera dem som visar att den gamla ramsan om att erkänna sitt misstag, pudla, be om ursäkt, lova bot och bättring och gärna dra igång något symboliskt välgörenhetsarbete inte alltid är rätt väg att gå.

1. BP

Saxat från företagets webbplats:

BP operates globally according to a system of internal control that extends from corporate governance policies at board level to detailed processes that are applied in our operations.

Det visade sig vara lite värt när hundratusentals fat olja läcker ut i Mexikanska golfen och arbetet med att stoppa flödet drar ut på tiden. I den flodvåg av kritik som sköljer över företaget finns också ett massivt missnöje med hur företaget kommunicerar.

Under utfrågningarna i den amerikanske kongressen gjorde BP Americas vd och styrelseordförande Lamar McKay ett närmast parodiskt intryck. På frågan om hur det egentligen stod till med den kontroll som beskrivs på webbsidan och svarade han kort: I’m not familiar with the individual procedure of that well.

På frågan om BP kommer att kompensera de näringar som krossats av utsläppet blir svaret “Question mark” och om BP hade något som helt ansvar besvarades med “Transocean, as owner and operator of the Deepwater Horizon drilling rig, had the responsibility for the safety of drilling operations”.

Transocean skyllde i sin tur på teknikleverantören Halliburton vilket blev droppen för USA:s president, som röt till om att det var dags att stoppa dagisfasonerna:

Det blev inte bättre när BP:s ordförande Carl-Henrik Svanberg till slut tog bladet från munnen genom ett fnissigt deltagande i en paneldiskussion, med det som förståeligt nog har kallats en hånflin på läpparna.

Finns det någon rimlig förklaring till hur BP hanterar sin kriskommunikation? Låt mig först säga att filmen med Svanberg faktiskt inte går att varken förklara eller ursäkta. Men restens av BP:s agerande är faktiskt rationellt, även om det framstår som märkligt i ljuset av den enorma ekologiska katastrofen. BP är i en situation när företagets existens faktiskt står på spel. Svanbergs – och resten av ledningens – ansvar är inte att rensa upp efter katastrofen, det är att skydda aktieägarna.

Till BP:s undsättning tycks nu Minerals Management Service komma. Kring denna myndigheten som gett tillstånd för borrningen tycks nu skandal efter skandal brisera när historier rullas upp om hur de misskött sitt uppdrag och hur bjudresor och gratisluncher tycks ha varit vanligt förekommande inslag i tillståndsprocesserna.

Varje gång BP utlovar ekonomisk kompensation eller tar på sig ansvar, försämras förhandlingspositionen när notan ska delas. BP:s avvaktande hållning fungerar. Därför är ivern att skylla ifrån sig rationell, det handlar helt enkelt om att minimera kostnaderna för saneringen – som oavsett kommer att bli gigantiska. I kalkylen finns att kundernas förtroende ska gå att återställa, vilket i praktiken antagligen betyder att BP kalkylerar med att kundernas oljeberoende är så starkt att katastrofen i golfen inte kommer att få särskilt stor betydelse för affärerna.

Be Sociable, Share!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

No related posts.

Tre kriser. Tre sätt att hantera dem som visar att den gamla ramsan om att erkänna sitt misstag, pudla, be om ursäkt, lova bot och bättring och gärna dra igång något symboliskt välgörenhetsarbete inte alltid är rätt väg att gå. 1. BP Saxat från företagets webbplats: BP operates globally according to a system of internal control that extends from corporate governance policies at board level to detailed processes that are applied in our operations. Det visade sig vara lite värt när hundratusentals fat olja läcker ut i Mexikanska golfen och arbetet med att stoppa flödet drar ut på tiden. I den flodvåg av kritik som sköljer över företaget finns också ett massivt missnöje med hur företaget kommunicerar. Under utfrågningarna i den amerikanske kongressen gjorde BP Americas vd och styrelseordförande Lamar McKay ett närmast parodiskt intryck. På frågan om hur det egentligen stod till med den kontroll som beskrivs på webbsidan och svarade han kort: I'm not familiar with the individual procedure of that well. På frågan om BP kommer att kompensera de näringar som krossats av utsläppet blir svaret "Question mark" och om BP hade något som helt ansvar besvarades med "Transocean, as owner and operator of the Deepwater Horizon drilling rig, had the responsibility for the safety of drilling operations". Transocean skyllde i sin tur på teknikleverantören Halliburton vilket blev droppen för USA:s president, som röt till om att det var dags att stoppa dagisfasonerna: Det blev inte bättre när BP:s ordförande Carl-Henrik Svanberg till slut tog bladet från munnen genom ett fnissigt deltagande i en paneldiskussion, med det som förståeligt nog har kallats en hånflin på läpparna. Finns det någon rimlig förklaring till hur BP hanterar sin kriskommunikation? Låt mig först säga att filmen med Svanberg faktiskt inte går att varken förklara eller ursäkta. Men restens av BP:s agerande är faktiskt rationellt, även om det framstår som märkligt i ljuset av den enorma ekologiska katastrofen. BP är i en situation när företagets existens faktiskt står på spel. Svanbergs - och resten av ledningens - ansvar är inte att rensa upp efter katastrofen, det är att skydda aktieägarna. Till BP:s undsättning tycks nu Minerals Management Service komma. Kring denna myndigheten som gett tillstånd för borrningen tycks nu skandal efter skandal brisera när historier rullas upp om hur de misskött sitt uppdrag och hur bjudresor och gratisluncher tycks ha varit vanligt förekommande inslag i tillståndsprocesserna. Varje gång BP utlovar ekonomisk kompensation eller tar på sig ansvar, försämras förhandlingspositionen när notan ska delas. BP:s avvaktande hållning fungerar. Därför är ivern att skylla ifrån sig rationell, det handlar helt enkelt om att minimera kostnaderna för saneringen - som oavsett kommer att bli gigantiska. I kalkylen finns att kundernas förtroende ska gå att återställa, vilket i praktiken antagligen betyder att BP kalkylerar med att kundernas oljeberoende är så starkt att katastrofen i golfen inte kommer att få särskilt stor betydelse för affärerna.