May 2010

Lobbyister som extraknäcker

by Sven Wennerström on May 31, 2010

Idag är det Memorial Day och därför ledigt i USA. Därför blir det en kortare post med ett artikeltips innan jag glider ner i poolen.

Den amerikanska politiken kretsar kring pengar. Systemet är sådant att inga bidrag från offentliga pengar används till kampanjer eller opinionsbildning. Det finns förvisso undantag, men de är få sett till helheten av den enorma industri som politiken är här. Av den anledningen är fundraising, att tigga pengar, oerhört viktig. Varje vecka får jag ett eller ett par samtal från professionella fundraisers som ber mig donera till en eller annan kandidat, PAC eller annat mer eller mindre vällovligt syfte.

Washington Post har idag en oerhört intressant artikel om ett fenomen som börjar uppmärksammas: att lobbyister extraknäcker som fundraisers och alltså i vissa fall bidrar ekonomiskt till de beslutsfattare vars agenda de försöker påverka.

{ 0 comments }

Tre gånger krishantering: BP

by Sven Wennerström on May 27, 2010

Tre kriser. Tre sätt att hantera dem som visar att den gamla ramsan om att erkänna sitt misstag, pudla, be om ursäkt, lova bot och bättring och gärna dra igång något symboliskt välgörenhetsarbete inte alltid är rätt väg att gå.

1. BP

Saxat från företagets webbplats:

BP operates globally according to a system of internal control that extends from corporate governance policies at board level to detailed processes that are applied in our operations.

Det visade sig vara lite värt när hundratusentals fat olja läcker ut i Mexikanska golfen och arbetet med att stoppa flödet drar ut på tiden. I den flodvåg av kritik som sköljer över företaget finns också ett massivt missnöje med hur företaget kommunicerar.

Under utfrågningarna i den amerikanske kongressen gjorde BP Americas vd och styrelseordförande Lamar McKay ett närmast parodiskt intryck. På frågan om hur det egentligen stod till med den kontroll som beskrivs på webbsidan och svarade han kort: I’m not familiar with the individual procedure of that well.

På frågan om BP kommer att kompensera de näringar som krossats av utsläppet blir svaret “Question mark” och om BP hade något som helt ansvar besvarades med “Transocean, as owner and operator of the Deepwater Horizon drilling rig, had the responsibility for the safety of drilling operations”.

Transocean skyllde i sin tur på teknikleverantören Halliburton vilket blev droppen för USA:s president, som röt till om att det var dags att stoppa dagisfasonerna:

Det blev inte bättre när BP:s ordförande Carl-Henrik Svanberg till slut tog bladet från munnen genom ett fnissigt deltagande i en paneldiskussion, med det som förståeligt nog har kallats en hånflin på läpparna.

Finns det någon rimlig förklaring till hur BP hanterar sin kriskommunikation? Låt mig först säga att filmen med Svanberg faktiskt inte går att varken förklara eller ursäkta. Men restens av BP:s agerande är faktiskt rationellt, även om det framstår som märkligt i ljuset av den enorma ekologiska katastrofen. BP är i en situation när företagets existens faktiskt står på spel. Svanbergs – och resten av ledningens – ansvar är inte att rensa upp efter katastrofen, det är att skydda aktieägarna.

Till BP:s undsättning tycks nu Minerals Management Service komma. Kring denna myndigheten som gett tillstånd för borrningen tycks nu skandal efter skandal brisera när historier rullas upp om hur de misskött sitt uppdrag och hur bjudresor och gratisluncher tycks ha varit vanligt förekommande inslag i tillståndsprocesserna.

Varje gång BP utlovar ekonomisk kompensation eller tar på sig ansvar, försämras förhandlingspositionen när notan ska delas. BP:s avvaktande hållning fungerar. Därför är ivern att skylla ifrån sig rationell, det handlar helt enkelt om att minimera kostnaderna för saneringen – som oavsett kommer att bli gigantiska. I kalkylen finns att kundernas förtroende ska gå att återställa, vilket i praktiken antagligen betyder att BP kalkylerar med att kundernas oljeberoende är så starkt att katastrofen i golfen inte kommer att få särskilt stor betydelse för affärerna.

{ 5 comments }

Checklista för bättre omvärldsbevakning

by Sven Wennerström on May 18, 2010

Tjänster för digital omvärldsbevakning poppar fortfarande upp som svampar ur marken, trots att marknaden sedan länge borde vara mättad. För den som söker en tjänst kan det vara en djungel. Givet att alla tjänsterna hanterar grundläggande funktioner på ett tillfredsställande sätt, hur gör man för att välja? Här kommer ett par tips på saker att fråga efter när du väljer leverantör av omvärldsbevakning.

Hur kan man skapa eller anpassa ett arbetsflöde i tjänsten?
Poängen med att du skaffar en bevakningstjänst är att informationen den ger ska användas som beslutsunderlag. För att det ska fungera krävs ett arbetsflöde i din organisation. Om det redan finns en sådan process, leta efter en tjänst som lätt kan anpassas till den. Finns det inte redan en sådan process, välj en tjänst som verkar ha en modell som kan användas som mall och se till att skapa ett smidigt arbetsflöde tillsammans med din pr-byrå.

Vilka källor finns och hur fungerar källhanteringen?
Nöj dig inte med en tjänst som bara är en mediebevakning. Omvärldsbevakning är ett vidare begrepp. Bra tjänster bevakar mer, exempelvis myndighetsdokument. Dessutom bör du kunna lägga till egna källor för att bevaka just din marknad och dina konkurrenter.

Hur fungerar arkivsökning?
Kraftfulla möjligheter till arkivsök behövs för att förstå hur frågor utvecklas över tiden. Dessutom kan det hända att du behöver lägga till variabler till dina sökningar och då är det naturligtvis snyggt om du även får retroaktiva sökresultat i dina rapporter.

Hur fungerar larmfunktionerna?
Många tjänster har larmfunktioner som skickar mail eller sms då vissa tröskelvärden överskrids – antingen enkla kvantitativa värden eller värden som bygger på mer avancerade algoritmer. Se till att förstå hur larmen fungerar och ta en diskussion med din potentiella leverantör om hur det går att minimera såväl falska positiva som falska negativa larm – båda sorterna ökar din arbetsbelastning (istället för att minska den, som ju är poängen med att köpa en tjänst) och har potential att skada förtroendet för dig i din organisation.

Hur står det till med ekonomin?
Att bygga en process och ett system för omvärldsbevakning kommer att kosta dig en hel del i både tid, energi och pengar. Därför är det viktigt att försäkra sig så gott det går om att företaget du väljer som tjänsteleverantör har de ekonomiska musklerna att finnas kvar på ett par års sikt. Kräv att få veta – de flesta har inget emot att berätta – hur finansiering, kunder och ekonomi ser ut.

{ 1 comment }

Ulf Bjereld har rätt om frifräsande bloggare

by Sven Wennerström on May 13, 2010

I Expressens debattserie om politik och sociala medier skriver idag Ulf Bjereld, själv flitig på blogg och Twitter, hur sociala medier skadar partierna. Tesen är att när allt fler diskuterar politik i partiernas namn, utan att hålla sig till precis det som partierna säger så skadar det partierna. Däri har han helt rätt, sett ur partiernas synvinkel. Men mer om det längre ner.

För först måste vi slå fast att Bjereld har fel i en del av sitt resonemang. Det som sker är inte en import från USA. Istället handlar det om en förändring som får politiken att på vissa sätt likna den i USA. Med en ökad personlig dialog mellan politiker och väljare, ökar också det personliga ansvaret att i sin politiska gärning leva upp till det man berättat för sina väljare att man står för. Det står i direkt konflikt med det svenska systemet med att väljarna röstar på partier som i sin tur väljer politikerna.

Förvisso finns ett inslag av personval i systemet, men det är dels väldigt svagt och dels har antalet seriöst menande personvalskampanjer i Sverige varit försvinnande litet – jag kan inte på rak arm komma på någon.

När politikerna nu har fått en direkt kanal till sina väljare kommer det att förändras. Inte i detta valet, kanske inte heller i nästa val, men jag tror att valet 2018 kommer att vara det första som på allvar har riktiga personvalskampanjer där flera av kandidaterna agerar mer som fria agenter än som väl inpiskade partirepresentanter.

Därvidlag likheten med det amerikanska systemet. Men glöm inte att systemen är radikalt annorlunda utformade, så hur det fungerar i det federala USA är ingen ritning för hur det kommer att fungera i Sverige.

Är det ett bra sätt att bedriva politik? Ja och nej… så länge kompromissviljan finns – vilket den oftare tycks göra i goda ekonomiska tider – fungerar systemet. Vad vi ser i ett USA som står inför många tuffa beslut och som har en kärvande ekonomi är att kraven på “renhet” bland de valda ökar, att inga kompromisser tillåts. Jämför stämningen kring centerpartisterna vid tiden för FRA-omröstningen och tänk dig det tonläget dag efter dag efter dag…

I ljuset av den utvecklingen har Bjereld naturligtvis rätt. Partierna kommer att förlora en del av sin makt. Färre beslut kan fattas i stängda VU-rum för att sedan – motvilligt eller inte – exekveras av partifolket. De interna makstrukturer som finns inom partierna – långt från det vackra talet om intern demokrati – kommer att försvagas. Ökande otrohet bland väljare och fallande medlemstal adderar till bilden. Kort sagt: partierna som vi känner dem idag är hotade.

Och det är förmodligen ganska bra.

{ 1 comment }