I höst är det val i Sverige. Oavsett utgången kommer det att bli en besvikelse. Här är skälen:
1. Valrörelsen kommer igång sent. Det är på samma sätt varje gång, men vi glömmer bort det mellan varven. Valrörelsen är ganska kort och kommer inte att sätta igång under våren, inte under almedalsveckan utan på allvar i slutet av augusti.
2.Det blir inget Obama-val. Valet i USA 2008 handlade om en kombination av rätt kandidat vid rätt tidpunkt. Om ett alternativ där rådande makthavare kört fast. Om löftet om förändring. Det närmsta vi kommer ett Obama-val i Sverige var valet 2006.
3. Sociala medier kommer inte att vara en viktig del i kampanjerna. Främst av två skäl. För det första är sociala medier en dålig kampanjkanal. För det andra är det ett ytterst litet fåtal som förstått hur de kan vara användbara, nämligen för att föra en lokal debatt och bygga relationer med de lokala väljarna. Men Obaaaama, säger någon. Minns då att de insatser som Obama-kampanjen gjorde i sociala medier främst inte handlade om kampanjande, utan om att stödja, möjliggöra och finansiera traditionella kampanjmetoder.
(Ovanstående två punkter kommer naturligtvis inte hindra en stor mängd experter att i höst dra långt gående slutsatser om hur sociala medier påverkade det svenska Obama-valet 2010)
4. Det kommer inte att bedrivas några allvarligt menade personvalskampanjer. Som om det inte vore nog med att de som väljs på personligt mandat automatiskt kommer att straffas i riksdagsarbetet när partipiskan viner, så är valsystemet uppbyggt så att det nästan är omöjligt att genomföra en rationell kampanj utan att samtidigt skada partiet.
Men det finns ljuspunkter:
1. Sociala medier betyder massor för politiken. Det är förvisso sant att nästan ingen politiker själv har insett värdet i att driva de lokala frågorna. Men för det politiska samtalet har sociala medier och framför allt bloggar gjort underverk. Bloggarna har nämligen radikaliserat politiken, fört in en ideologisk dimension och gjort politiken personlig. På gott och på ont, men mest gott.
2. För första gången har vi två tydliga alternativ som står mot varandra. Det kommer att kräva tydligare kommunikation med väljarna om vad som faktiskt är blockens politik.
3. Efter valet, vid årsskiftet, kommer vi sannolikt att få en ny grundlag i Sverige. I det förslag som ligger finns förändringar i personvalssystemet som tillsammans med blockpolitiken gör att jag har förhoppningar om att valet 2014 faktiskt kan bli betydligt roligare med fler riktiga personvalskampanjer.
4. Om eftersmaken blir lite bitter efter valet i september kan man trösta sig med att nästa viktiga val sker redan två månader senare: de amerikanska mellanårsvalen som ser ut att kunna bli riktigt spännande.
I höst är det val i Sverige. Oavsett utgången kommer det att bli en besvikelse. Här är skälen:
1. Valrörelsen kommer igång sent. Det är på samma sätt varje gång, men vi glömmer bort det mellan varven. Valrörelsen är ganska kort och kommer inte att sätta igång under våren, inte under almedalsveckan utan på allvar i slutet av augusti.
2.Det blir inget Obama-val. Valet i USA 2008 handlade om en kombination av rätt kandidat vid rätt tidpunkt. Om ett alternativ där rådande makthavare kört fast. Om löftet om förändring. Det närmsta vi kommer ett Obama-val i Sverige var valet 2006.
3. Sociala medier kommer inte att vara en viktig del i kampanjerna. Främst av två skäl. För det första är sociala medier en dålig kampanjkanal. För det andra är det ett ytterst litet fåtal som förstått hur de kan vara användbara, nämligen för att föra en lokal debatt och bygga relationer med de lokala väljarna. Men Obaaaama, säger någon. Minns då att de insatser som Obama-kampanjen gjorde i sociala medier främst inte handlade om kampanjande, utan om att stödja, möjliggöra och finansiera traditionella kampanjmetoder.
(Ovanstående två punkter kommer naturligtvis inte hindra en stor mängd experter att i höst dra långt gående slutsatser om hur sociala medier påverkade det svenska Obama-valet 2010)
4. Det kommer inte att bedrivas några allvarligt menade personvalskampanjer. Som om det inte vore nog med att de som väljs på personligt mandat automatiskt kommer att straffas i riksdagsarbetet när partipiskan viner, så är valsystemet uppbyggt så att det nästan är omöjligt att genomföra en rationell kampanj utan att samtidigt skada partiet.
Men det finns ljuspunkter:
1. Sociala medier betyder massor för politiken. Det är förvisso sant att nästan ingen politiker själv har insett värdet i att driva de lokala frågorna. Men för det politiska samtalet har sociala medier och framför allt bloggar gjort underverk. Bloggarna har nämligen radikaliserat politiken, fört in en ideologisk dimension och gjort politiken personlig. På gott och på ont, men mest gott.
2. För första gången har vi två tydliga alternativ som står mot varandra. Det kommer att kräva tydligare kommunikation med väljarna om vad som faktiskt är blockens politik.
3. Efter valet, vid årsskiftet, kommer vi sannolikt att få en ny grundlag i Sverige. I det förslag som ligger finns förändringar i personvalssystemet som tillsammans med blockpolitiken gör att jag har förhoppningar om att valet 2014 faktiskt kan bli betydligt roligare med fler riktiga personvalskampanjer.
4. Om eftersmaken blir lite bitter efter valet i september kan man trösta sig med att nästa viktiga val sker redan två månader senare: de amerikanska mellanårsvalen som ser ut att kunna bli riktigt spännande.