Exemplets makt och anekdotisk evidens

by Sven Wennerström on February 18, 2010

Var är Al Gore när man behöver honom? Frågan dyker upp när forna köld- och snörekord far all världens väg och den globala uppvärmningen kanske inte riktigt känns som ett hot längre.

Det perfeka exemplet är något vi alltid letar efter. Något som enkelt beskriver ett komplicerat förlopp. Något som skapar närhet, igenkänning och en känslomässig reaktion. Det perfekta exemplet omfattar både hjärta och hjärna – intellektet får rationella argument samtidigt som mottagaren får den där speciella känslan i maggropen. Det perfekta exmplet är vår heliga graal.

Anekdotisk evidens är något annat. Det är när man extrapolerar sammanhang ur enskilda händelser, när man försöker leda komplicerade händelseförlopp i bevis genom enstaka fall eller subjektiva upplevelser. Det är förvillande likt det kraftfulla verktyg som ett verkligt exempel är, men i själva verket något helt väsenskilt.

Problem uppstår när vi ska beskriva en komplicerad verklighet, men inte har exemplen för att effektivt kunna kommunicera. Och det är här vi kommer tillbaka till Al Gore.

För har man gång på gång haft varmare väder som exempel för global uppvärmning, är det svårt att nu komma och säga att det är skillnad på klimat och väder. Även om det naturligtvis är sant.

Vetenskapsteori gäller således även för PR-konsulter. Anekdotisk evidens, hur väl den än landar i maggropen, gör oss och våra uppdragsgivare sårbara.

No related posts.

  • Lennart Håkansson

    Vackert skrivet och väl formulerat om en av de kommunikativa illusionerna. Ibland behöver man kanske en illusion för att beskriva en komplicerad fråga, men den får ju inte bli en falsk eller missledande illusion. För jag tycker nog att anekdotisk evidens kan rättfärdigas om det är enda sättet att förklara på ett sätt som är förståeligt och engagerande.

    • http://www.svenw.se/ Sven Wennerström

      Så länge illusionen bygger på deduktion är det ett utmärkt sätt att förklara eller argumentera. När man däremot använder exempel som egentligen visar på något annat, eller exempel som inte är intersubjektiva, utsätter man sig för risken att man – som Al Gore – sviker sina mottagare genom att först trigga en känslomässig reaktion (drunknande isbjörn) och därefter försöka förklara varför samma typ av exempel (lidande människor i rekordkyla) inte ska leda till en liknande slutsats (kallare väder -> kallare klimat).

  • Lennart Håkansson

    Vackert skrivet och väl formulerat om en av de kommunikativa illusionerna. Ibland behöver man kanske en illusion för att beskriva en komplicerad fråga, men den får ju inte bli en falsk eller missledande illusion. För jag tycker nog att anekdotisk evidens kan rättfärdigas om det är enda sättet att förklara på ett sätt som är förståeligt och engagerande.

  • Lennart Håkansson

    Vackert skrivet och väl formulerat om en av de kommunikativa illusionerna. Ibland behöver man kanske en illusion för att beskriva en komplicerad fråga, men den får ju inte bli en falsk eller missledande illusion. För jag tycker nog att anekdotisk evidens kan rättfärdigas om det är enda sättet att förklara på ett sätt som är förståeligt och engagerande.

    • http://intensedebate.com/people/wennerstrom Sven Wennerström

      Så länge illusionen bygger på deduktion är det ett utmärkt sätt att förklara eller argumentera. När man däremot använder exempel som egentligen visar på något annat, eller exempel som inte är intersubjektiva, utsätter man sig för risken att man – som Al Gore – sviker sina mottagare genom att först trigga en känslomässig reaktion (drunknande isbjörn) och därefter försöka förklara varför samma typ av exempel (lidande människor i rekordkyla) inte ska leda till en liknande slutsats (kallare väder -> kallare klimat).

  • http://www.svenw.se/ Sven Wennerström

    Så länge illusionen bygger på deduktion är det ett utmärkt sätt att förklara eller argumentera. När man däremot använder exempel som egentligen visar på något annat, eller exempel som inte är intersubjektiva, utsätter man sig för risken att man – som Al Gore – sviker sina mottagare genom att först trigga en känslomässig reaktion (drunknande isbjörn) och därefter försöka förklara varför samma typ av exempel (lidande människor i rekordkyla) inte ska leda till en liknande slutsats (kallare väder -> kallare klimat).

  • Pingback: Idag, onsdag 100825 | Sven Wennerström

Previous post:

Next post: